Dag i Mars
Bo Carpelan ssade en gång:
Mor talade bara några få gånger om henne.
Det fanns så litet att säga.
Hon levde ensam sedan mannen och enda sonen
drunknat en julinatt nära Högholmen.
Hon hälsade tyst och vi hälsade tyst tillbaka.
Hon var den enda som hängde en julkrans av lingonris
på sin dörr.
Tredje julen hängde den långt in i januari
och hon sågs inte till.
Mor anade oråd.
De fann henne, men jag fick inte se.
Allt, sa mor åt far, var städat och snyggt,
som om hon väntat något besök.
och sedan:
Fältens tystnadströskel
skogens dörr.
Stammar
grenverk med ljus röst
av lycka.
och till sist:
Det fanns inte mycket att ge åt änderna.
Mor vände upp och ner på brödlådan.
Änderna kväkte och föreföll missnöjda.
Vattnet var svart och snart frös det till.
Vintern var hård, också pengarna frös inne på banken.
Lördagskvällen kunde firas bara varannan lördag.