Förena er i virtuosernas dans. Och tala inte till mig. Yontens undergång är nära. Kan kill! Kan kill! Kan kill! Referenser från en tid då rymden var nära förestående och datorerna talade ett nytt vackert språk. Sprakande digital poesi. Kvällar när vi sminkade oss för att förvandlas till oss själva och inte till det perfekta modellansiktet på reklampelaren. Och neonljuset hängde i osynliga klykor i de rökiga lokalerna downtown. Ett styng av synth. Elektriska impulser som svävade i rummet och forsatte ut genom det öppna fönstret, glittrande upp i kvällsmörkret. Liknade trådarna som fäster våra bleka kroppar vid det stora fusionklotet av binnande väte. Gravitationen Roosendal von Wright. Lika självklart som: Vi vet ingenting. Om någonting.