Elsie Johansson
om jag aldrig hade sett en januaridager blåna
över åkrar och ån?
Vad hade jag för själ, om mina ögon aldrig vandrat
bland holmarna där ute och druckit jord och ljus?
[...]
Allén av böjda lärkträd vandrar hemåt över slätten
som trötta dagsverkskarlar, och jag är en av dem.
Under himlens bly och smälta
sträcker alarna i fåran sin nakenhet mot Gud.
Det är min själs förlängning.
